Lär känna dig själv som talare och lyssnare

Ett sätt att utvecklas i skolarbetet är att reflektera över hur man själv fungerar och vad man brukar göra. Hur går det? Har jag kämpat och ansträngt mig? Hur kan jag göra detta ännu bättre? Varför går det inget bra med denna uppgift? Vad blir nästa steg utifrån vad jag kan nu? Genom att bli medveten om sig själv och sina kunskaper och förmågor blir det lättare att fundera vidare på hur man ska utvecklas i skolan och möta nya utmaningar i klassrummet.

Ett begrepp för detta är metakognition. Genom att försöka sätt ord på sitt lärande och utvärdera sin ansträngning och arbetsinsats kommer man framåt. När man funderar på hur man kan göra saker på ett annorlunda sätt kan man säga att man utvecklar sin metakognitiva förmåga och detta är ett viktigt inslag i flera skolämnen. I skolans läroplan hittar vi den metakognitiva förmågan i följande formuleringar exempelvis:

Oavsett ämne är förmågan att tala, diskutera och presentera viktig. Dagens metakognitiva övning handlar därför om att reflektera kring oss själva som talare och lyssnare i klassrummet. Vi inleder med att läsa en text från en tidigare elev:

Jag tycker att jag talar rätt mycket på lektioner. Jag talar väldigt mycket om det är en lektion som jag tycker är intressant. Annars så säger jag några ord lite då och då eller om jag har några åsikter/frågor om ämnet eller uppgiften vi ska arbeta med. Jag är en väldigt pratglad tjej så jag tycker om att prata i en mindre grupp. Då brukar jag nästan aldrig kunna sluta prata.  Att stå inför klassen att prata är inte min starka sida, känner mig ofta väldigt obekväm att stå och prata inför en hel klass. Mindre grupper går bra men en hel klass kan vara jobbigt. På mina raster pratar jag hela tiden... Fortsätt att läsa hela elevexemplet. Klicka här!

Nu är det din tur att reflektera kring dig själv som talare och lyssnare. Använd frågorna nedan till hjälp.

Frågor

1. Talar du mycket på lektionerna?

2. Talar du mer på rasterna?

3. Vilka likheter och skillnader finns det mellan att tala och prata på rasten respektive i klassrummet?

4. Är du bra på att lyssna?

5. När tycker du att det är lätt att lyssna i klassrummet? När är det svårt?

6. Vad tycker du om att prata i mindre grupp?

7. Talar alla i klassen lika mycket? Ja/Nej, varför är det så tror du?

8. Vad tycker du om att stå framför klassen och tala?

9. Hur skulle det vara att stå på scen och tala inför hela skolan på skolavslutningen tror du?

10. Tycker du att det är viktigt att våga tala i klassrummet eller på en scen?

11. Vad har man för nytta av att vara en bra talare?

12. Hur tror du att man kan lära sig att tala inför klassen?

13. Vilket blir ditt nästa steg i din process att utvecklas som talare?

14. Hur skulle du lära och stötta någon annan som vill bli en bra talare i klassrummet?

Från självskattning till kamratrespons

När man har skattat sig själv kan vi gå vidare och tillsammans i klassen diskutera större generella frågor som rör den muntliga kommunikationen i klassrummet.

• Vad är en god lyssnare?
• Vad innebär ett respektfullt samtalsklimat?
• Vad är en bra talare?

Sedan kan man ta steget att ge tips till sina klasskamrater.

Clownfeber och källkritik

I ett tidigare inlägg gjorde vi en uppgift som handlade om att diskutera clownskräck och att skriva läskiga miljöbeskrivningar. I takt med att clownfebern fortsätter att skapa rubriker och klickhysteri i både tidningar och sociala medier är det viktigt att lyfta det källkritiska perspektivet. Här har ni två informativa sajter att ta del av. Klicka på länkarna!

Nej, clowner planerar ingen "stor attack" i november 

Radioprogrammet Medierna: Självförstärkande clownhysteri 

Vad döljer sig bakom masken?

Vet du vad coulrofobi är? Det innebär att man är rädd för clowner. En rädsla som kryper sig inpå både vid synen av snälla och barnvänliga clowner och vid tanken på läskiga och ondskefulla clowner som de som finns i skräckfilmer.

Rädslan för clowner är inget nytt fenomen och det har funnits i många länder runt om i världen under lång tid. Men nu inför Halloween är det mer aktuellt i Sverige än någonsin och den senaste veckan har flera läskiga clowner synts till runt om i landet. Tidningar svämmar över av nyheter om clowner och polisen manar till lugn och ber folk att sluta klä ut sig. Ett perfekt läge för att skriva en skräcknovell med en läskig clown som lurar i skuggorna. Eller vad säger du?

Innan vi börjar med skrivarbetet ska vi fördjupa oss lite i denna clownfeber och läsa om skräcken som breder ut sig och samtidigt diskutera följande två frågor:

• Varför är människor rädda för clowner?
• Hur kan vi använda och utgå från denna rädsla och clownfeber för att skriva en spännande skräcknovell?

Inled med att titta på följande klipp:

Läs sedan lite i någon eller flera av artiklarna:

Clownskräck - detta har hänt

Nya dåd ökar clownskräcken

Wikipedia: Coulrophobia

Diskutera frågorna ovan.

Nu är det dags att börja skriva...

I läskiga och spännande berättelser är beskrivningar av miljöer och personer viktiga för att skapa en skräckkänsla hos läsaren. Miljön där en läskig historia utspelar sig kan vara en helt vanlig vardagsmiljö, som en busshållplats en tidig morgon där skoleleven står och väntar på bussen exempelvis. Men skräcknovellen kan också handla om en mörk och enslig gammal stuga mitt ute i skogen en lördagsnatt när ungdomsgänget ska på upptäcktsfärd.

Det kallas att gestalta när man visar vad en person gör och hur känslor och stämning avspeglas i den personen rörelser exempelvis. Skriv som om du vore en kamera, som kan fånga in både bilder, ljud, dofter och känslor. Om man skriver i en text att: pojken var rädd, ger inte det några bilder i huvudet på den som läser. Om man istället skriver: pojkens händer skakade och han flackade oroligt med blicken är det lättare för läsaren att se pojken framför sig. Genom att använda flera sinnen och både syn, hörsel, lukt och känsel kan du utveckla dina beskrivningar av både miljöer och personer.

Om du vill utveckla din novell ska du gestalta genom att låna drag av verkliga personer till dina fiktiva karaktärer (påhittade personer). Fundera på hur just den här karaktären agerar i ett givet sammanhang. Försök att se de små detaljerna som gör att inte alla människor beter sig lika.

Vill du ha hjälp att komma igång?

Klicka här för att få tips och stödstrukturer. Och en lite enklare variant här. 

Testa sedan att inleda med någon av följande startmeningar:

Det såg lite ut som den clownen som hade kommit på kalaset när han var liten. Men vad dolde sig bakom masken? Plötsligt…

Det var samma busshållplats som hon hade stått vid varje måndagsmorgon de senaste åren. Men något var annorlunda idag…

Fredagskvällen hade börjat så bra. Discot inne i stan hade varit det roligaste på länge. Nu efterhand när de cyklade genom skogsgläntan…

Det var Halloween. Kvällen hade precis börjat när clownen klev fram ur skuggorna…

Är Håkan Hellström en tjuv?

Bob Dylan har tilldelats det största av litterära priser - Nobelpriset i litteratur. Med utgångspunkt i Dylan och hans svenska lillebror Håkan Hellström ska vi introducera ett nytt litteraturbegrepp och diskutera hur musiker, författare och konstnärer inspireras och härmar varandra.

Så fort Bob Dylan tilldelades priset startade diskussionen om en poplåt (läs: tonsatt poesi) verkligen kan vara stor litteratur som ska belönas med denna ära. Vi ska inte fördjupa oss i denna fråga just nu, men oavsett om vi kallar Dylan för rockartist, visdiktare, poet eller författare kan vi aldrig bortse från hans enorma påverkan på populärkulturen. Denna uppgift handlar om hur Dylan har påverkat Håkan Hellström. 

I skolan använder vi ofta vad vi kallar för mönstertexter eller elevexempel för att lära oss hur en viss typ av text ska skrivas. Innan vi ska skriva egna debattinlägg eller insändare exempelvis läser och diskuterar vi olika exempel på argumenterade texter som vi kan härma och lära oss av. Lite slarvigt kan man säga att många musiker, poeter och författare gör på samma sätt. Det finns ett samband mellan många olika texter, konstverk och sånger. Man kan säga att texter genom historien går i dialog och pratar med varandra på så sätt att kända textskapare inspirerar andra berättare. Det kallas med ett fint begrepp för intertextualitet. Nationalencyklopedin beskriver intertextualitet som att ingen text står isolerad utan alla texter ingår i ett nät av relationer till varandra. Många texter hör ihop och textskapare härmar eller inspireras av varandra. 

Lyssnar du på hiphop? För här kan vi hitta exempel på hur skapandet bygger vidare på tidigare verk. Inom hiphop “lånar” dj:s och musikproducenter ofta av varandra och samplar delar av äldre låtar. Mycket modern hiphop bygger på gammal soul, disco och jazz. Remix är en annan variant där man bearbetar och gör sin egen version av en redan inspelad låt.  Covers är ytterligare ett sätt där man kan förhålla sig mer eller mindre likt originalet. Tänk till exempel på hur Miriam Bryant tolkat NiklasStrömstedt och Evert Taube i tvprogrammet Så mycket bättre.

När slutar då inspirationen i stöld och plagiat? Jo, det kan man fråga sig. Det finns många kända rappare och producenter som har blivit stämda för att ha samplat kända jazzlåtar exempelvis.

Ett annat sätt att låna och härma - men inte sno och stjäla rakt av - är fanfiction. På forum på nätet kan man hitta påhittade berättelser med fortsättningar på redan kända böcker som Harry Potter eller tv-serier som Star Trek. Ytterligare ett sätt att referera till och gå i dialog med tidigare konstverk är att göra en parafras på en redan känd tavla eller text. Kanske har du fått i uppgift på en bildlektion att göra din egen tolkning av en målning av Picasso eller Leonardo Da Vinci.

Men tillbaka till Bob, Håkan och intertextualiteten. Bob Dylan är en av Håkan Hellströms stora idoler och detta innebär att Håkans texter har flera samband med nobelpristagarens. Det visar sig bland annat i titeln "Uppsnärjd i det blå" som är en direkt översättning av Bob Dylans "Tangled up in Blue". Låten "Den fulaste flickan i världen" är en titel som lånats från "The Ugliest Girl in the world" av Dylan.

Just nu ska vi inte undersöka lån av titlar utan den inledande uppgiften handlar om att titta på en av de första riktigt kända musikvideorna, och den är signerad Bob Dylan. Håkan Hellström gör en direkt passning i sin video till “Kom igen Lena” från 2002 till Dylans video av låten “Subterranean Homesick Blues” från 1965. Dylans video har blivit ikonisk på det sätt som han använder så kallade cue cards, talkort, och det har Håkan härmat sedan härmat i sin video. 

Så, kolla på de två musikvideorna. 

Läs sedan om hur "Town called Malice" av The Jam, "American girl" av Tom Petty, "Come on Eileen" av Dexys Midnight Runners och "Visa till Veronica" av Cornelis Vreeswijk" är intertexter till Håkans låt. Läs här! 

Svara sedan på frågorna nedan.

Diskussionsfrågor
1. Blir musikvideon bättre med hjälp av talkort tycker du? Motivera. 
2. Att Håkan härmar Dylans musikvideo - är det en hyllning eller en stöld? Resonera. 
3. Är Håkan Hellström en texttjuv? Har han skrivit "Kom igen Lena" eller är det bara ett plagiat? Resonera. 
4. Känner ni till några andra låtar/texter som inspirerats av andra texter? 
5. Går det att skriva en helt ny poplåt eller är alla moderna texter bara intertexter av tidigare texter? Resonera. 

Vill du fördjupa dig i begreppet intertextualitet? Klicka på länkarna och läs:
Lena Kjersén Edman om intertextualitet
Mikael Askander om intertextualitet i Håkan Hellströms sånger
Att knycka är att skapa