Två av 165 ögonblick - elevexempel och kamratrespons

Jag öppnar dörren till min port och i nästa sekund springer jag till skolan. Även om det känns tungt med väskan och det är kallt så springer jag. Jag tänker på vad som händer om jag kommer för sent till skolan. Jag tänker på när Bengt öppnar dörren för mig till klassrummet och när jag går in i klassrummet och när jag går in där hör jag två röster som säger det ord jag hatar mest "snigel".
På vägen ser jag gamla och unga som kommer och går. Jag känner kylan i luften och mina tunga steg när jag springer. Men jag fryser inte tack var det min varma jacka som håller mig varm. Lukten av mat och äntligen ser jag skylten på vår sång lokal "Prisma". 
Jag springer upp för trapporna och Bengt öppnar dörren för mig. När jag kommer in hör jag det... snigel. 

//Ali 7B
_____________________________________________________

Jag kunde se min lagkamrat skrika mitt namn "Abel". Jag kollade upp och såg att han precis skulle skjuta en långboll framför mig. Bollen kom perfekt framför mig och jag sprang allt jag hade mot bollen. 

Jag kunde höra hur alla mina kamrater skrek "Kom igen Abel". Vid läktaren började föräldrarna peppa mig och klappa sina händer. Jag kunde höra hur vinden ven förbi mina kinder. 

När jag väl fick tag på bollen så började jag springa mot målet. 

Lukten av svett började öka och luften smekte mina kinder. 

När jag väl kom fram till målet sköt jag bollen hårt mot målvakten. Bollen gled förbi målvaktens handskar och rullade snabbt in i målet. 

Just den stunden kunde jag känna lukten av vinst och glädje. Alla mina lagkamrater sprang emot mig och hoppade på mig glatt. 

Det var fantastiskt!

//Abel 7B


Vill du träna på att ge kamratrespons? Det ska 7B göra nästa vecka. De två "ögonblicken" ovan är utkast som Ali och Abel har skrivit. På nästa lektion ska vi ge varandra respons på utkasten och sedan bearbeta texterna. Här hittar du den stödstruktur för kamratrespons som vi ska använda.  Eller, du kanske hellre vill använda dessa frågor? 

Det räcker inte med 364 dagar

Idag är det den internationella mansdagen. 

Lasse Kronér kommenterar detta på Twitter med “Räckte det inte med dom övriga 364?”. Kristofer Ahlström passar däremot på att diskutera manlig gruppdynamik i form av bland annat ståplatsromantik och antipluggkulturi en text i dagens DN. Ahlström konstaterar där att bildning  traditionellt ses som omanligt och att han själv var en av alla killar som föll för trycket och hamnade i en mansroll där skolan ansågs som ocoolt och skolböckerna gömdes undan. “Att plugga var fånigt, att läsa var fånigt.”

Att många pojkar halkar efter i skolan, det vet vi sedan länge. En snabb sökning på Skolverkets hemsida ger rubriker som Flickor lyckas bättre än pojkar på nationella prov, Är pojkar sämre på att läsa än flickor? och Betygsgapet mellan pojkar och flickor förstoras. I debatten som förts under en längre tid pratar man om ideal som förskjutits, det diskuteras maskulinitet som handlar om allt annat än att göra läxor, skräck för dygnande nattgibbare, stökiga grabbar, skoltrötta killar och det berättas om pojkar som bara läst en bok i hela sitt (fotbolls-) liv.

Som lärare funderar jag på detta med antipluggkultur. Jag vill att alla elever ska våga vara pluggis. Att plugga har jag därför försökt göra till något spännande och häftigt och kanske till och med försökt fått det att känns lite farligt ibland. Jag har funderat på om man kan paketera undervisningen i en tuff och hårdkokt kostym. Kan man få uppmärksamhet med häftiga rubriker? Går det att sätta en skräckinjagande varningssymbol på undervisningspaketet? En dödskalle på en svart bakgrund med skrikig röd text framför - är det så vi fångar killarna? Fara - håll er borta!

Nej, det känns krystat.

Jag tror att vägen framåt och svaret på frågan hur vi ska möta denna utmaning är så enkel som god undervisning. God och välplanerad undervisning som möter en stor variation av både flickor och pojkar. Lösningen är inte några konstalade “flick- och pojkmetoder”  eller  zlatanifierade tidsbegränsade projekt. Alla elever ska mötas av höga förväntningar och relevanta krav samtidigt som de inte ska lämnas ensamma med kunskapsinhämtningen. Framgång ska inte bygga på hur duktig en elev är på att göra läxorna eller förbereda sig inför ett prov hemma med föräldrarna. Framgång för både pojkar och flickor i skolan ska bygga på god undervisningen i klassrummet. 365 dagar om året. Ps

Ps. För att vara på den säkra sidan testar jag att kombinera god undervisning med en häftig varningssymbol. Ds

Eleverna fångar ögonblick från Hässelby

Läs artikeln om 165 ögonblick i Hässelby tidning. Klicka här!

165 ögonblick

Vilket ögonblick vill du berätta om? 

Våga vara pluggis presenterar Hässelbygårdsskolans skrivarfestival hösten 2015. 

Var med och skriv din berättelse, ditt ögonblick.

Vad är ett ögonblick? Ett ögonblick kan vara en berättelse eller en slags dikt. Ett ögonblick utspelar sig under kort tid. Det kanske sker under några sekunder, ett par minuter eller en förmiddag. Du berättar om något som händer, beskriver en känsla, skriver en miljöbeskrivning eller gestaltar ett samtal mellan några personer. Du bestämmer. 

Det behöver inte vara ditt personliga ögonblick utan det får gärna vara en påhittad person eller ett “jag” som inte är du själv. Den korta berättelsen ska utspela sig i Hässelby.

I december får du sedan möjlighet att gå upp på scenen i Prisma och läsa upp ditt ögonblick för hela skolan om du vill. 

Prata med mig eller din svensklärare så ska vi berätta mer.

Klicka här! Mapp med instruktioner, övningar och stöttning i skrivandet. 

/Oscar