Tappströmsskolans luciatåg 2013

Vilket luciatåg! Jag är grymt imponerad av alla elever i nian som deltog. Tyvärr blev det ett halvtaskigt och ganska skakigt filmklipp som inte gör er riktigt rättvisa. Live i kyrkan var det ännu bättre.

Och vinnaren är...

John Norberg i 9A! 

John har skrivit en suverän fortsättning på den inledande texten om blyga killar som inte får kyssa söta tjejer. Nu när jag ska publicera det vinnande bidraget i Våga vara pluggis skrivartävling tar jag tillfället i akt och passar på att illustrera en del av kursplanen i svenska med hjälp av Johns text. En del av det centrala innehållet i kursplanen handlar om hur olika uttryck som ord, bild och ljud kan samspela med varandra i en webbtext som denna exempelvis. Med hjälp av Josefine i åttan och Younes i nian har vi läst in Johns vinnande bidrag. Kom igen och lyssna!



Här kommer även Johns text i sin helhet utan inledningen.

På bussen hemåt kunde jag inte riktigt förstå vad som hade hänt. Allt hade hänt så
plötsligt, jag hade stått där och sparkat grus ner från trottoarkanten medan hon
rastlöst trampat runt i närheten med hörlurssladden flygandes runt fingret. Men
helt plötsligt hade hon stannat till, min blick gick från marken upp till hennes
tindrande ögon. Tiden hade försvunnit och jag drömde mig bort i hennes ögon,
mitt hjärta kändes som det skulle hoppa ut och hon... Hon lutade sig fram och
kysste mig. Min crush kysste mig.

Jag kysste honom! Vad tänker jag med? Jag hade bara stannat mitt nervösa trampande
för att kunna fokusera ordentligt på mobilen. Men han tittade upp innan
mobiltelefonen nått min syn och våra ögon möttes. Han log sådär sött och
vinterkylan försvann och det vara bara jag och han. Jag hade aldrig lagt märke
till honom på det här sättet. Han var det finaste jag sett.

Hon såg på mig generat men sedan försvann hon springandes mot skolan igen. Hon
kommer säkert skratta om det här imorgon i korridoren men sina vänner. Varför
skulle någon som hon vela ha någon som mig? Det var säkert bara en utmaning -
ett bet.

Visst jag kysste honom. Men det måste väl inte betyda något? Jag kan ju omöjligt vara
kär i någon som han. Nej, nej. Eller? Men jo jag älskar ju honom! Men vad ska
mina vänner tro? Vad händer med min image? Det var nog bra att jag sprang iväg.
Då tycker han säkert att jag är en idiot och vem vill dejta en
idiot?

Ja, så måste det ha varit. Så klart det var så, en utmaning - ett bet. Något mer kan
det inte vara, att jag ens tänkte något annat. Det är väl så klart hon inte har
känslor för någon som mig. Hon tycker nog bara jag är en annan nördig tönt.
Speciellt efter det hon sagt i klassrummet. “Blyga killar får inte kyssa söta
tjejer.” sa hon. Jag är blyg, jag får inte kyssa söta tjejer. Ett matematik
freak som jag kan ju räkna ut den lätta ekvationen. Det var ett
bet.

Jag hade sett det från bussen. Dom hade stått kvar där, tjejen och killen. Och hade
jag inte haft rätt? Dom var det perfekta paret. Jag hade sett kyssen och den var
äkta. Men när jag går där genom korridoren på vägen mot min första lektion på
dagen så hör jag: “Han trodde säkert att jag kysste honom för att jag gillar
honom. Pfft, vilken looser.” Och från andra änden: “Hon trodde säkert att jag
ville ha henne, men vem skulle vela dejta en bimbo som hon liksom, eller hur?”.
Det gör mig förundrad, spelar verkligen status så stor roll? Varför kan ingen
göra som Romeo och Juliet - trotsa alla andras tankar och lev ut din
kärlek?